Det här är den sorgligaste låt jag vet.
The lyrics:
Black eyed dog he called at my door
The black eyed dog he called for more
A black eyed dog he knew my name
A black eyed dog he knew my name
A black eyed dog
A black eyed dog
I’m growing old and I wanna go home, I’m growing old and I dont wanna know
I’m growing old and I wanna go home
Black eyed dog he called at my door
The black eyed dog he called for more
Håller ni med? Är den sorglig?
Måste man veta nåt om sångarens tragiska livshistoria för att uppfatta låten som supersorglig?
En annan intressant fråga är om man blir sorgsen av att lyssna på sorgsen musik… Det gäller inte nödvändigtvis för mig. Vad jag absolut inte vill göra om jag är deppig är att lyssna på glad och glättig musik. Hellre då Black Eyed Dog; den kan resultera i ett mer harmoniskt vemod (om termen tillåts).
Liked this post? Follow this blog to get more.