Det skyföll i Borås, det skyföll nära Länghem på vägen dit, det hade skyfallit i Tranemo tidigare… Men under tiden vi spelade höll det nästan uppe. Inte illa.
ÚnderFúnder framförde 15 låtar, egna och andras, downtown Tranemo, mellan kl fyra och fem i eftermiddag. Har jag ens sagt att vi skulle göra det? Vete fan. Så var det i alla fall, och så blev det.
Få var där för att höra och se. Men jag tror det var en ganska fin stund för alla inblandade.
Och det hände igen. Jag fick tårar i ögonen i slutet av Albatross, eller precis efter slutet, noga räknat. Det är tredje gången det händer. Det är fan i mig patetiskt. Men lite rörande också (“patetiskt” och “rörande” är väl strängt taget samma sak, fast med lite olika emotionell laddning…).
Det är en “jävla bra låt“, som Theander brukar säga…
Liked this post? Follow this blog to get more.