Bättre att springa i fel fil
än att fila i fel springa
Innehållsmässigt kanske något långsökt, men språkligt fonologiskt mycket finessrikt och komplext. Den kiastiska abba-strukturen är dubblerad! abba 1: a a = springa – springa; b b = fel fil – fila i fel; abba upprepas på lägre nivå: abba 2: a a = fel-fel; b b = fil-fila. [f]-fonemen ger allitteration, springa slutrimmar identiskt med springa. Substantivet fil förvandlas till verbet fila, med helt annan betydelse. Verbet springa på blir på samma sätt till substantivet springa, med väsensskild innebörd onekligen.
Bättre att frysa i tältet
än att tälta i frysen
Ganska ordinärt kiastiskt epigram. Abba-strukturen representeras av a-frysa, b-tältet, b-tälta, a-frysen. Samma ordklass-växling som i närmast föregående exempel: verbet frysa blir substantivet frysen, substantivet tältet blir verbet tälta.
Bättre en tia i handen
än en tjuga i foten
Inga fonologiska finesser alls här. Abba-strukturen saknas dessutom helt och hållet, och ersätts av ett abab-mönster; a b = tia – handen; a b = tjuga – foten. Vitsen ligger här helt på det semantiska planet: handen förvandlas till foten och tian blir en tjuga. Den sistnämnda metamorfosen torde röna uppskattning såsom varande utomordentligt rolig; att ett mynt med räkneordsbeteckning kan associeras till en högaffel är halsbrytande. Att högaffel-tjugan dessutom är homonymt med tjugokronorssedeln (med Selma Lagerlöf på bild; alltmer sällsynt i likhet med alla kontanter) är givetvis en ren tillfällighet, men bidrar onekligen till att få en att utbrista i ett roat ha ha ha.
De sista tre epigrammen analyseras inom kort.
Liked this post? Follow this blog to get more.