Ni tror kanske att det bara är jag som hävdar att allt alltid funnits (och alltså inte skapats av ingenting, och framför allt inte av nån skäggig gudsgubbe som människor har fantiserat fram; se tidigare inlägg)? Nejdå, inte alls. Maj-Gull Axelsson, urstyv författare enligt min ringa mening, håller med mig. Så här skriver hon i Aprilhäxan (1997):
Men numera vet vi att Newton bara snuddade vid verklighetens yta. Universum är inte en oföränderlig maskin, det är ett hjärta. Ett levande hjärta som vidgas och drar sig samman, som växer i det oändliga innan det krymper till en obegriplighet. Och som alla andra hjärtan är det fullt av hemligheter och mysterier, gåtor och äventyr, förändring och förvandling. Bara ett är oföränderligt: mängden massa och energi. Det som en gång har funnits ska finnas för evigt, om än i ny och annorlunda form. [min kurs.]
Varje partikel i den ofullkomliga klump som är min kropp är alltså lika evig som världsalltet. Men det unika med just denna partikelanhopning är att den vet att den finns.
Jag har ett medvetande. Däri skiljer jag mig inte från någon av de människor som omger mig, de som kan gå och tala. Och det är min övertygelse att meningen ligger gömd just där, i medvetandet. Jag vet ingenting om dess form och ingenting om dess innehåll – om meningen är en ekvation eller en dikt, en sång eller en saga – men jag vet att den finns. Någonstans.
Jag kunde inte sagt det bättre själv. Att kalla universum ett hjärta tycker jag kanske är lite väl romantiskt. Men om hjärtbenämningen fungerar som en metafor för att universum pulserar, så absolut. Universum är verkligen inte någon “oföränderlig maskin” (se citat ovan). Universum rör sig, förändras. Men det finns inga linjära rörelser i universum, inte i det långa loppet. En linjär rörelse måste ha en början och ett slut. Men universum har ingen början och inget slut. Det har alltid funnits. Men det pulserar. Det utvidgar sig just nu (efter “big bang”), men kommer om några årmiljarder att dra ihop sig igen, för att sedan så småningom utvidga sig igen, krympa igen, utvidga sig igen, osv osv osv. i all oändlighet.
Och Maj-Gull Axelssons fint formulerade klokskapstankar leder henne fram till medvetandet, den tredje existentiella grundgåtan (se tidigare inlägg). Så rätt, så rätt… Medvetandets tillkomst och natur är verkligen en gåta att grubbla på… Återkommer om detta.
