Om glädjen i grammatikkunskaper

Mer från “Igelkottens elegans” (The Elegance of the Hedgehog):

What’s the point of grammar? /…/ “The point is to make us speak and write well.” / I thought I would have a heart attack there and then. I have never heard anything so grossly inept. And by that, I don’t mean it’s wrong, just that it is grossly inept. / To tell a group of adolescents who already know how to speak and write that that is the purpose of grammar is like telling someone that they need to read a history of toilets through the ages in order to pee and poop. It is utterly devoid of meaning! / Personally I think grammar is a way to attain beauty. /…/ because you say to yourself: “Look how well-made it is, how well-constructed it is! How solid and ingenious, rich and subtle!” / “Well,” I said, “when you’ve read Jakobson [Roman J], it becomes obvious that grammar is an end in itself and not simply a means: it provides access to the structure and beauty of language, it’s not just some trick to help people get by in society.

Lite översättning av valda delar: Att säga till en grupp tonåringar som redan kan tala och skriva att meningen med grammatik är just det [att kunna tala och skriva bra] är som att säga till någon att hen måste studera toaletternas historia för att kunna kissa och bajsa. Det är fullständigt meningslöst!

Sagt av en som älskar kunskaper om språk (dvs. att veta något om hur det mänskliga verbala språket är uppbyggt och fungerar) ännu mer än kunskaper i språk (dvs. att kunna tala och skriva bra), och som menar att kunskaper om språk är minst lika underbart och viktigt (om inte viktigare) som kunskaper i historia, samhällsvetenskap, politik, statskunskap etc. För att inte tala om jämfört med kunskaper i fysik, kemi, ja till och med med kunskaper i biologi (!!!)…

Ok, så visst, ni tycker det här är skitsnack. Det skiter jag i… Det måste sägas. Jag brinner för det här. (Så länge det varar. Tills jag dör alltså, troligen.)

Palimpsest

Minnet från förfäderna inristat i baobabträdets bark…

(Nåja, om inte från förfäderna, så dock från några föregångare för ett tag sen… )

Sex av världens åtta arter baobab-träd är endemiska på Madagaskar. De kan leva i över 1000 år, och fyller en med vördnad och respekt.

Stalkad?

Kände mig iakttagen. Spanade omkring mig i blomsterröran efter födelsedagsfesten, men såg inget.

Men så fick jag syn på den. Försökte smyga sig i kärleksörten på balkongen, men det var dömt att misslyckas. Stirrade in på mig vid datorn i vardagsrummet. Vem var han? Vem var hon? En pingvin? Men nej, definitivt fracklös. Och snarast turkos, med en tucan-liknande näbb.

Kände mig lite besvärad, men samtidigt kanske en aning smickrad av uppmärksamheten. Har jag blivit nån sorts stjärna nu, bara för att jag fyllt 75? Nej, knappast. Tre kvarts sekel är ju nuförtiden en, om än aktningsvärd, föga anmärkningsvärd ålder.

Försökte prata med hen, men utan resultat. Möttes av tystnad.

Ok, Ers undertecknad är förstås inte den ende influencern som stalkats… Det har man ju hört om. Men ändå. Fattar faktiskt fanimej ingenting…

Det här tyckte jag var jäkligt roligt…

Along with ’Antimatter’ and ’Dark Matter’ we’ve recently discovered the existence of ’Doesn’t Matter’, which appears to have no effect on the universe whatsoever.

Framsagt av en högdragen forskartyp i tecknad bild på Facebook, vilket gjorde det ännu roligare. (Har försökt hitta bilden igen, men inte lyckats.)

Ordvitsar som den här blir givetvis oöversättbara; så här ungefär ändå:

Vid sidan av ‘Antimateria’ och ‘Mörk materia’ har vi nyligen upptäckt existensen av ‘Det kvittar-materia’, vilken inte verkar ha någon som helst effekt på universum.

Det kvittar-/spelar ingen roll-/skit samma-materia känner jag ganska väl till. Men antimateria och mörk materia… oj oj oj. Googelforskade lite och allt blev om möjligt ännu oklarare.

Antimateria är materia som är motsatsen till all den materia vi känner till i universum… Jaha, och vad betyder det, om jag får fråga?

Mörk materia är materia som man räknat ut måste finnas, trots att vi inte kan se den…

Nä, fysik på den här höga abstraktionsnivån är ett moras, enligt min mening. Vete fan om ska tro på’t ens. (Jag tror för övrigt Einstein hade fel om vad tid är för nåt. Har doktorerat i den genren, så jag vet.) Fast ok, de här begreppen duger fint att använda metaforiskt, i dikter och låtar. Har själv gjort en låt där den återkommande, centrala textraden lyder: Säg har du nånsin känt, hur det svarta hålet bara växer…

Antimateria snett till höger, mörk materia för övrigt?

Apropå fylla många år och bli gammal

Om inte gammal, så åtminstone äldre och äldre…

Så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå
så länge solen den glittrar på böljorna blå
om blott en dag eller två
så håll tillgodo ändå
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få!

Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få lycka och solsken på färden?
Att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?

Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga.

Och vid motorernas gång
och ifall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dong!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå

Så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider!
Men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,
så kläm nu i men en verkligt sju-sjungande vals!

Det är en rasande tur att du lever, min vän
och kan valsa omkring uti Havanna!
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss om igen
med Karibiens passadvind kring pannan.

Klara jobbet med glans,
gå iland någonstans,
ta en kyss eller två i en yrande dans!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.