Etablissemangsskyltar

Vansinnigt ord i rubriken, jag vet. Men jag kommer inte på nån bra beteckning på den här typen av kungörande av att “här kan du äta och dricka gott”, eller liknande. I Rothenburg ob der Tauber finns det gott om sådana skyltar. Är det nån som kan hjälpa mig hitta ett bättre ord för det här?

Strapatser

Det tog 13 timmars resande att ta sig från Sardice i mähriska Toscana till Rothenburg ob der Tauber i norra Bayern. Hyrbil, stadsbuss och tåg med fyra byten… Dessutom har jag blivit gör-förkyld. Fy fan.

Vi förtjänade verkligen de tre olika fränkiska korvarna med sauerkraut och den goda öl vi tog när vi kom fram.

Mähriska Toscana

Jo, alltså, Mähren är en del av södra Tjeckien, inte långt från staden Brno. Det är bara cirka 3 mil ner till slovakiska gränsen, och Österrike ligger inte heller långt bort. Hit anlände vi i måndags kväll, och har alltså nu tillbringat två heldagar i detta storslagna landskap. Någon tyckte nån gång att det påminner mycket om Toscana i Italien, med sina rullande kullar,vinodlingar, m.m. Och så är det förvisso; otroligt tjusigt, och nu också i höstfärger.

Det har varit två mycket intensiva dagar. Vi har blivit guidade av en specialist på landskapsfoto, med gedigen detaljkunskap om området här: Emil Celustka (kolla gärna in hans bilder på nätet; smått fantastiska). Upp före soluppgången, hem efter solnedgången. Det är tidigt på morgonen och sent på kvällen som gäller; då är ljuset som intressantast och bäst. Det har blivit hundratals landskapsbilder varje dag. Låter det tråkigt? Det var det inte, det kan jag försäkra, inte för en fotonörd som jag. Men tröttande, mycket tröttande. Mina egna bilder får ni vänta på, måste bearbeta dem på datorn först; när jag kommer hem vill säga. Finns ingen tid för det nu. I svinottan i morgon påbörjar vi vår hyrbils-, buss- och, framför allt, tågresa till medeltidsstaden Rothenburg ob der Tauber i Tyskland. Det blir en lång lång resdag, med många byten.

Här bara ett par halvrisiga panoramabilder tagna med telefonen, för att ni ska få en aning om hur det ser ut här:

Sandsten

Sand är sand och sten är sten, är jag benägen att tänka. Jag menar, det ena är småkornigt, rinnigt och blåsigt, det andra står bergfast. Lik förbannat kan dessa två förenas. Ibland med mer, ibland med mindre vatten i blandningen, mjukare eller hårdare.

Då tänker den longitudinella konstnären erosionen så här: De där mjuksvagare sandstenspartierna ska jag ge mig på. De hårda får stå kvar. Det kan bli nåt. Vänta bara, om några tusen år…

Titta bara, så det kan bli:

Bilden från böhmiska Schweiz. Just nu annars i mähriska Toscana, en bit utanför den tjeckiska staden Brno.

Fotoreseguidens lott är hård…

… men rättvis, skulle man kunna säga (ungefär som midvinternattens köld i V Rydbergs berömda dikt). Man får det man förtjänar. Idag önskade expeditionsdeltagarna slinka in på en tjeckisk speak easy-bar, här i Decin där vi nu befinner oss. Vad återstod då för guiden att göra annat än att göra dem till viljes och visa vägen in i detta syndens mörka näste mitt på blanka eftermiddagen. Ett antal s.k. stora stark, vilka här i landet icke minskat i volym från uråldrigt halvlitersmått till futtiga 0,4 l, som i Sverige, tappades upp, och försåldes sedan à det facila priset 30 tjeckiska kronor styck (ca 14 SEK). Här delges ett par bilder av allas Eder fotoreseguide, under, respektive efter inmundigandet av den ädla drycken:

Stakbåtsfärd

Idag har vi gjort en synnerligen tillfredsställande, 6 tim lång stakbåtstur på olika armar av floden Spree i naturreservatet Spreewald (som jag ber att få återkomma till), interfolierad av restaurangbesök på ö, renons på bilfaciliteter (såsom vägar och parkeringsplatser). Stämningen är mycket familjär:

En annan rolig sak

En annan skojig sak idag (i Lübbenau, Spreewald) var den här tuffa bilden:

Den fick mig att associera till Votaires slagord: Krossa den skändliga! Med syftning på kyrkan som institution då, alltså. Bilden ovan ger dock ett mycket modernt och konkret intryck; tycks vilja motorsågsmassakrera kyrkan med glatt humör, typ.

Schiethus

Detta intressanta språkliga fynd gjorde jag idag, nyss ankommen till det mycket rofyllda och vackra Spreewald-området, söder om Berlin.

Skylten satt på skithuset. Frågade om det var ett tyskt ord. Fick svaret att det kunde röra sig om s.k. plattyska; en nordtysk variant, rejält olik hochdeutsch, men med en hel del likheter till skandinaviska.

Varför sitter det skyltar med det fisförnäma franska ordet toalett på svenska hemlighus? Varför inte kalla stället vid sitt rätta namn: skithuset?!

Åk tåg, åk tåg!

Om ett par timmar ska jag sätta mig på tåget; först till Alvesta (“lika tråkig som en påstigande i Alvesta”…) och sen, tillsammans med några andra gubbar, blir det nattåg till Berlin. Det handlar om en testfototågresa (snabbt beskriven i förra inlägget).

Till tågåkning när jag en gammal klockarkärlek. En inte oviktig del av detta tycke föddes när jag 1990 tågluffade tillsammans med min då 11-årige son Martin. Detta minns som en av mina bästa resor någonsin.

Den inspirerade också till rapdikten Tågmagi. Den är inte så illa:

magiskt ögonblick på tåg
vi var på väg – tänkte överge landet
satte hoppet på tåget, tänkte slita bandet
vad det gällde? friheten som luffande nomad
rulla ut ur Köpenhamn, tror fan man var glad
det var svart natt, men det kändes som gryning
som att surfa på världens maxade dyning
var i vargens timme, vackla ut i korridoren
kolla ut genom rutan, på ljusen, på våren
det var röda blåa osså gula ljus
det var gud i brallan, det var frihetens sus
killen vid min sida han var elva bast
han sa: farsan du är captain så kan jag jobba gast
jag sa: icke sa nicke vi jammar tillsammans
två gånger wow o jävlar anamma
vi ska smula de verklighetens dimmor till mos
med dröm-Kalashnikov och long gone blues!
kunde le, se mot den fria horisonten
krossat det förflutna, den jävla gamla dronten
äventyr magi himlen runt hörnet
livets krona, men utan törnet
bollen var sannerligen rund mina vänner
kan ni lura på ett ögonlock hur ofta ni känner
er som ett med strömmen med floden med livet
som om allt ni väljer är det bästa – givet
jo, jag vet, det kommer nån gång
men dessemellan är livet en lång kall sång
så många som tvivlar, så få som tror
och livet passerar, man sitter och glor
man är sur man är stel man är vrång man är låg
tja, vad kan jag säga: åk tåg, åk tåg!

Jag kan den fortfarande utantill, efter alla dessa år. Testa gärna själva om ni kan deklamera dikten i raprytm. Här får ni lite komp, om ni vill använda er av det:

P.S. Har lagt ett litet “facit” till hur texten kan rappas på Mina Texter / Dikter. D.S.

Det blev lite för mycket…

Första halvan av september var jag hos goda vänner i Door County, Wisconsin, USA, i lördags kom jag hem från Zimbabwe, södra Afrika, i morgon åker jag på tågfotoresa till Tyskland och Tjeckien.

Det blev lite för mycket, det blev lite för mycket… som charkuterihandlerskan Alma Karlsson i Broaryd brukade säga, när hon ”av misstag” (varje gång!) råkade väga upp lite mer köttfärs än det begärda halvkilot eller kilot (på det viset fick hon ju sälja lite mer).

Liknar den famösa s.k. ketchupeffekten; först hölls det igen och igen, inget resande alls nästan under de två pandemiåren – sen kom allt på en gång. Samtliga dessa tre resor var planerade redan före corona, och nu när det äntligen går att resa igen tänkte jag inte så noga på saken, utan bara sa ja till alltihop.

För ögonblicket känner jag mig lätt utmattad…

Men tågfotoresan kan jag inte backa ur, för där är jag guide t.o.m. Har varit med och planerat och arrangerat resan för Fokus Fotoresor; får inget betalt men betalar heller inget. Det är en testresa. Om testet slår väl ut kan den ingå i Fotoresors orinarie resesortiment från nästa år. Programmet ser i grova drag ut så här:

Snälltåget, nattåg till Berlin, därifrån till Spreewald, berömt för sin gurka och sina vattenvägar.
Tåg till Decin i Tjeckien. En helfotodag med guide i Böhmiska Schweiz.
Tåg till Brno och Sardice, och två guidade fotodagar i Mähriska Toscana.
Tåg till tyska medeltidsstaden Rothenburg ob der Tauber. En dag och två nätter där.
Tåg till Berlin, och därifrån nattåg till Sverige.

Resan skall pågå 12-23 oktober. Ska försöka uppdatera bloggen då och då, men I fån icke bliva gramse utifall inläggen bliva lite glesare än vanligt. Efter den 23:e ska jag vila upp mig i hemmet, och då lovar/hotar jag att blogga av bara helvete!